Den första ragdolluppfödaren var Ann Baker i Californien. Hennes
granne hade en vit katt av "angoratyp", Josephine. Ann bad om
att få se till så att den här honan parades med en Birmahane,
och därefter få behålla de eventuella ungarna. Josephine
parades sedan med en av sönerna, Daddy Warbucks.
För att undvika mer inavel parades sedan en annan ras in, burma.
Grunden till ragdollen hade således byggts upp. Ann Baker höll
ett hårt grepp om aveln t.ex. var man tvungen ha fått hennes
tillstånd för att para sina katter. Dessutom spred hon ryktet
att katterna inte kände någon smärta, vilket inte alls
är sant. Andra ragdolluppfödare bröt därför med
Ann.
En berömd ragdolluppfödare, Denny Deyton, började avla
på ett sådant sätt som är vanligt förekommande
inom andra raser. År 1967 startade han "Ragdoll Fanciers Club
International", vars mål var att amerikanska kattförbund
skulle erkänna rasen. År 1969 erkändes rasen av det första
amerikanska förbundet. Den första ragdollen som kom till Sverige
var "Suchfun Misty Knight", år 1991.
Det är viktigt att man tänker på att varje ragdoll är en individ och har sin egen personlighet, men vanligtvis är ragdolls mycket lugna i synnerhet i hemmamiljö. Det lugna sättet tillsammans med att de kan slappna av är förmodligen orsaken till varför de är så populära. Förmågan att vara så cool gör ragdolls till den givna barnfamiljskatten, men barn måste inse att ragdolls inte är leksaker. En ragdoll är mycket social och vill gärna ha sällskap, därför bör man ha två katter om man arbetar mycket. Vidare trivs de mycket bra med hundar.

(Nedanstående uppgifter om ragdollstandarden är taget ur Ragdollklubbens broschyr "Ragdoll")
Utseende: Ragdollen är en massiv, stor
katt med medelkraftig benstomme och muskulös kropp, som finns i tre
mönstervarianter, colourpoint, mitted och bicolour, och fyra färgvarianter,
brun, blå, choklad och lila. Ny färg 2005 (FIFe) är röd
och nytt mönster är tabby. Helhetsintrycket skall vara en kraftig
katt.
Storlek: Stor
Form: Medelstort huvud, bred modifierad kilform med ett till utseendet
platt parti mellan öronen.
Nos: Nosen ska ha en lätt böj på den övre tredjedelen.
Haka/nosspegel/kinder: Väl utvecklade kinder som avsmalnar mot en
rundad välutvecklad medellång nos och väl utvecklad haka.
Fel: Smalt huvud, nos-stop, "romersk nos"
Form: Medelstora, breda vid basen, med rundad topp
Placering: Långt ifrån varandra med en lätt framåtlutning.
Fel: Spetsiga, stora eller små öron. För högt satta.
Form: Stora och ovala. Yttersta delen av ögat ska vara i nivå
med basen på örat.
Färg: Blå, ju intensivare desto bättre, i relation till
kroppsfärgen.
Fel: Mandelformade ögon
Diskvalifikation: Annan ögonfärg än blå.
Kort och kraftig.
Fel: lång och smal nacke
Struktur: Bröstet brett och välutvecklat. Kroppen lång
och muskulös med medium benstomme. Muskulösare och tyngre i
bakkroppen. den fullt utväxta katten ska vara lika bred över
skuldrorna som över bakkroppen.
Fel: Smalt bröst och cobby kropp
Medellånga ben med medelkraftig benstomme. Bakbenen något
högre än frambenen vilket gör arr rygglinjen verkar slutta
något från bakkropp mot huvudet. Tassarna ska vara stora,
runda och stadiga med hårtofsar mellan tårna.
Fel: Korta ben, spretande tår, avsaknad av hårtofsar.
Svansen ska vara lång och välpälsad och proportionelig mot kroppen. Medeltjock vid roten, smalnar av något mot toppen.
Medellång. Pälsen ska vara tät, mjuk och silkeaktig.
Ligger intill kroppen och skiktar sig när katten rör sig. Pälsen
ska vara längst vid ansiktets yttersta kant och runt halsen så
att den ger intryck av att ha krage. Pälsen i ansiktet är kort
och blir längre från hjässan och över ryggen, medellång
på sidorna, buken och bakbenen. Pälsen på frambenen ska
vara kort till medellån.
Fel: Kort päls (Säsongvariation tillåts)